Med varje ny grupp elever, börjar det om
Alla lärare vet att om man släpper in en grupp elever i ett klassrum, så kommer några välja att sätta sig längst bak, några längst fram, några vid i mittgången eller vid dörren eller ett fönster. Av olika anledning så väljer varje elev den plats som känns bäst, men frågan är spelar detta någon roll för lärandeprocessen och arbetsklimatet i klassrummet? De flesta lärare skulle nog svara JA, på den frågan och de flesta är nog överens om att placera elever i klassrummet inte tillhör deras favorituppgifter.
Varje gång man som lärare tar emot en ny grupp så börjar det dessutom om igen: Ska eleverna få välja platser i klassrummet eller ska de ha bestämda platser? Får eleverna önska platser eller ska läraren lotta? Hur ofta ska man byta platser? Vilken möblering passar min undervisning bäst?
”Kuddflickor” och ”Sprattelkillar”
De flesta lärare vill gärna vara den som styr över elevernas placering i klassrummet, syftet är oftast att skapa arbetsro i klassen. Men lärare kan ha lite olika strategier och syfte med placeringen. Det är vanligt att läraren anser att vissa elever absolut inte kan sitta bredvid varandra utan att störa andra, dessa placeras alltså så långt ifrån varandra som möjligt. Eller så ger man de två bästisarna en chans att bevisa att de kan sitta bredvid varandra utan att det blir för pratigt, och om de inte klarar det så särar man på dem. Elever som man vill ha extra koll på och kanske kunna punktmarkera, ”sprattelkillarna”, med myror i baken, brukar man vanligtvis inte vilja ha för långt bak i klassrummet, dessa placeras oftast antingen längst fram eller i mitten av klassrummet. Som ny lärare fick jag tips av en mer erfaren kollega att alltid sätta en lugn elev bredvid en stökig, eller två lugna mellan två stökiga, hon kallade dem ”kuddflickor” eftersom de likt mjuka kuddar skulle dämpa de mer högljudda. Men, jag tyckte inte riktigt att det fungerade i mina klasser, kuddflickorna tröttnade ganska snart och de enda som hjälpte mot myror i baken var helt enkelt att låta de som behövde röra på sig göra det, på något smart sätt som inte störde lektionen.
Vilken möblering väljer du?
BUSSEN (traditionell):
Eleverna sitter i rader (som i en buss) med ansiktet fram, mot tavlan och lärarens kateder. Antingen sitter eleverna ensamma, i par eller tre och tre i rad efter varandra. En fördel med denna placering är att läraren kan ha ögonkontakt med alla elever, en nackdel kan vara att de elever som sitter längst bak kanske inte blir lika involverade. Detta är den absolut vanligaste typen av placering i klassrum.
HÄSTSKO (halvcirkel):
Används ofta i mindre klasser och är ett bra sätt att fylla tomt utrymme. Alternativt kan du placera eleverna i två hästsko mönster inuti det andra. Detta är ett särskilt bra arrangemang om man vill visa eller presentera något. Eleverna har ögonkontakt med varandra och kan integrera med hela gruppen samtidigt.
GRUPPER:
Vanligast är att eleverna sitter i grupper om fyra vid varje bord. Denna placering är vanligast för yngre elever men passar också bra för undervisning som kräver mycket interaktion mellan eleverna som t.ex språkundervisning. Det är enkelt för läraren att gå emellan de olika grupperna och kan instruera och arbeta nära med en grupp elever utan att avbryta klassen.
Låt undervisningen styra
De bästa placeringarna tycker jag man får om man anpassar möbleringen efter vilken typ av undervisning man (oftast har) på lektionen. Brukar du ha genomgångar större delen av lektionen då alla elever behöver lyssna och se tavlan så passar det bäst att möblera klassrummet i traditionell ”buss” sittning. Bygger din undervisning till största del på att eleverna diskuterar eller löser uppgifter i grupp är det smidigt att eleverna redan sitter i grupper. Det är också enklare att anpassa arbetsuppgifter om eleverna redan sitter med några som ligger på ungefär samma nivå. Har du ofta moment i undervisningen som bygger på att någon (lärare eller elev) visar eller demonstrerar något för klassen så passar ”hästsko” sittning bäst.