Foto: Shutterstock
Om arbetsminnet och långtidsminnets betydelse för inlärning.
Att som lärare upptäcka hur lite eleverna faktiskt minns av ett ämnesområde som jag lagt ner så mycket tid på att undervisa om kan kännas mycket frustrerande. För att inte tala om hur mycket tid och energi eleverna lägger ner på skolarbete som de kanske redan efter några veckor, helt glömt bort! Idag är kunskapen om hur minnet fungerar och hur vi får elever att minnas det vi vill lära dem väletablerad. Men, den kunskapen verkar ändå påverkar lärares lektionsplanering ganska lite. Förhoppningsvis kan detta blogginlägg hjälpa till att sprida lite mer ljus över minnets betydelse för inlärning.
Vad menas med arbetsminne?
Arbetsminnet är det som vi använder när vi ska lära oss något nytt, när vi ska hålla information i huvudet en kort stund, samtidigt som vi ska bearbeta informationen. Det kallas också ibland för korttidsminnet. Vårt arbetsminne utvecklas mycket under de första skolåren och har stor betydelse för vår förmåga att klara ämnen som läsning och matematik.
Barn med nedsatt arbetsminne
Många barn med inlärningssvårigheter har ett nedsatt arbetsminne. Nedsatt arbetsminne behöver inte betyda att eleven saknar förutsättningar för att lösa problem på höge abstraktionsnivåer. Det logiska tänkandet kan vara helt intakt. För personer med dyslexi är det t.ex de delar i arbetsminnet som hanterar ljud (det fonologiska systemet) som fungerar långsammare.
VAD MENAS MED långtidSMINNE?
För att en färdighet ska bli "automatiserad" behöver den landa i långtidsminnet. Automatiserad betyder att man inte behöver anstränga sig för att hitta kunskap för att lösa uppgiften, kunskapen finns redan lagrad. Det är därför som man övar exempelvis "tio-kamrater" eller multiplikationstabeller, så att kunskapen om talens förhållanden inte ska vara en nyhet varje gång. Långtidsminnet har en nästan obegränsad kapacitet. Ett sätt att flytta över information från korttidsminnet till långtidsminnet är repetition.
vilken betydelse har minnet för lärandet?
Ett sätt att definiera lärande på är att det sker förändringar i långtidsminnet. Arbetsminnet måste aktiveras för att nya kopplingar till ett nytt långtidsminne ska kunna ske och att gamla saker i långtidsminnet ska kunna kopplas fram till arbetsminnet. Arbetsminnet är begränsat, medan långtidsminnet är obegränsat. Vid ett undervisningstillfälle är det rimligt att anta att det främst är arbetsminnet som aktiveras och dess kapacitet är olika för olika elever. Vi lärare behöver därför anpassa undervisningen så att belastningen blir lagom stor för alla elever.
När vi som lärare på olika sätt presenterar nytt innehåll eller någon fördjupning till ett redan påbörjat område måste vi alltså också undersöka om eleverna ”är med på banan”. Har deras arbetsminne varit aktivt?
Minnet behöver ständigt aktiveras
Men det räcker inte att i undervisningen säkerställa att eleverna har tagit till sig nya moment vi behöver också skapa undervisning som strategiskt återkopplar till tidigare undervisning så att undervisningen hjälper eleverna att skapa förändringar i långtidsminnet. Arbetsminnet måste aktiveras så att det hämtar information från långtidsminnet så att man skapar sig ett långvarigt minne. Det innebär att eleverna själva måste stå för tänkandet så att de lär sig. För att skapa förändringar i långtidsminnet, alltså lärande behöver de flesta regelbundet friska upp arbetsminnet. Om någon pratar aktiveras arbetsminnet och man skapar någon typ av kunskap, men när eleven därefter går ut ur klassrummet försvinner den här kunskapen relativt snabbt och man behöver då fylla på, aktivera det här minnet igen och då blir glömskekurvan aningen mindre brant och så fortsätter man så med regelbundenhet så ökas möjligheterna för att skapa förändringar i långtidsminnet som kan bli till kunskap.
Glömskekurvan
Den svenske läkaren och professorn i kognitiv neurovetenskap Torkel Klingberg skriver så här om vikten av repetition i sin bok Den lärande hjärnan (2011 ):
Hermann Ebbinghaus var en tysk psykolog som i slutet av 1800-talet systematiskt testade hur mycket som fanns kvar i minnet vid olika tidpunkter efter inlärning. Han kom fram till den berömda glömskekurvan som visar att minnet avtar enligt en regelbunden funktion beroende av tiden. Kurvan visade också det deprimerande faktum att utan repetition så minns vi efter några dagar bara ungefär 20 % av det vi ursprungligen kunnat. Men med repetition fräschas minnet upp. En repetetion leder inte bara till att vi omedelbart efter återinlärningen minns mer, utan att glömskekurvan inte sluttar lika brant nedåt. Några dagar efter andra inlärningen kommer man ihåg ungefär 40% av informationen, jämfört med 20 % om man bara läst det en gång.
Idag, mer än ett århundrande senare har psykologer byggt vidare på Ebbinghaus fynd. De har bland annat visat hur repetitionerna ska spridas ut över tiden för att ge maximal effekt. Det verkar vara optimalt att gradvis sprida ut repetitionstillfällena, så att den första repetitionen sker tätt inpå den initiala inlärningen, men att tiden mellan varje repetition sedan gradvis ökas.
10 minutersregeln
Ur boken ”Bli hjärnsmart: plugga snabbare och bättre!”, Johan Rapp (2017) hittar jag en regel för detta som jag tror kan fungera bra för elever att ta med sig och för lärare som planerar lektioner:
Om nyckeln till att minnas det man försöker lära sig är repetition och att studier visat att det mest effektiva sättet att repetera är att sprida ut tillfällena, tänk så här: Redan 10 min efter att du läst något första gången behöver du gå igenom texten igen. Om vi inte repeterar efter 10 min så glömmer vi ganska fort och för att inte börja glömma så är det dags att repetera igen efter ett dygn. Nu börjar kunskapen sätta sig. Nästa gång det är dags att repetera är efter en vecka. Och vill man minnas något resten av livet så ska man repetera igen efter en månad och ett halvår. Viktigast är att repetera efter 10 min och dagen efter!